Red-Headed Baby Face

Det var ganska tråkigt att blogga märker jag nu. Eller så handlar det bara om rutin och jag lider av restless legs. Vad än det är, så gör det att jag inte uppdaterar så ofta som jag hade tänkt från början. Ah, ja.

Jag har sett på två filmer med liknande teman.



Först "Red-Headed Woman" från 1932. MGM står bakom den. Jean Harlow spelar Lil' Andrews som gifter sig rik för att komma ifrån fattigdom och utsatthet. Filmen handlar om kapitalism och patriarkala maktstrukturer. Enbart kvinnor som är födda eller ingifta in i de rikas krets accepteras. Det fina med den här filmen är att slutet inte gör en så förbenat besviken. Visst, det finns ett visst förakt gentemot Lil', men överlag så blir det inte som "Baby Face", Warners version av "Red-Headed Woman". Det blir inte något stort melodrama där kärlek övervinner allt.
MGM:s filmer är dock väldigt glamorösa. Showfilmer blev ju MGM:s stora paradnummer och det märks. Warners filmer är mera skitiga och arbetsklass. Man får knappt se hur Lil' hade det innan hon lyckades kopulera med chefen.



Sen "Baby Face" från 1933. Warners version av "Red-Headed Woman" som sagt. Detta är inte den bästa film som Warner gav ut detta år, det var ju samma år som en av världens bästa filmer gavs ut - "Gold diggers of 1933."
Alla dessa filmer har samma tema. Fattiga kvinnor som gifter sig, eller har affärer med rika män enbart för att de är just rika män. Man märker tydligt att de är inspelade under depressionens dagar.
I "Baby Face" spelar Barbara Stanwyck Lily Powers. Det som gör "Baby Face" till en bättre film än "Red-Headed Woman" är att den inte enbart visar upp hur fattiga vita kvinnor har det. När Lily Powers börjar umgås med riktigt rika män har hon råd att anställa sin svarta (kvinnliga) vän Chico. En tydlig uppvisning av hur hierarkin fungerar. Fattiga vita kvinnor är de vita välbärgade männens älskarinnor. De svarta fattiga kvinnorna är deras slavar. I "Red-Headed Woman" nämns inte detta ens för en sekund.
I slutet lämnar Lily sin vän Chico (bryter systerskapet) och väljer den man som tämt henne. Vilket västgötaklimax. Slutet, likt så många andra Hollywood-filmer, behöver ni alltså inte se.
Men att se Barbara Stanwyck drämma en flaska i skallen på en karlslok, supa, förföra män, vara sarkastisk och läsa Nietzsche är en fröjd. Nästa gång stänger jag av filmen när det är en kvart-tio minuter kvar.

Kortrecensioner

"CHEETA - MITT LIV"
(Albert Bonniers borgerliga Förlag, 2009. ISBN: 978-91-01223-8)

Jag har aldrig sett en hel "Tarzan"-film i mitt plågsamt långa liv, men har dock på den senaste tiden nästan enbart tittat på filmer som är minst femtio år gamla. Så denna exposé över det gamla Hollywood satt som en Crimson Curse-keps på mitt huvud.
Den är skojsig värre och en underbar drift med skådespelarbiografier. Lättläsning som jag använde under bussresor.



SHARLET, JEFF "THE FAMILY"
(Harpers Collins, 2008, ISBN: 978-0-06-056005-8)

Jeff Sharlet har skrivit en tung, tung bok om kristen fundamentalism och dess inverkan på det politiska klimatet i USA. Likt många gör med drinkar med hög alkoholhalt, fick jag "bita av" den här boken. Extremt många namn och mycket, mycket information. Givetvis har Jeff Sharlet ett förträffligt duktigt språk, men det är liksom inte särskilt viktigt för mig. "Duktig" är nästan ett skällsord.
Jag märker att jag ständigt går bet när det gäller dessa kortrecensioner. Det blir mest som tråkiga, pliktskydliga skoluppgifter.
Åh ja. "The Family" är en fin påminnelse om att all organiserad religion är ett hot mot människors frihet och välbefinnande.



RUSH, RICHARD "PSYCH-OUT"
(MGM, 1968)
Dick "American Bandstand" Clarks film om hippies. Jack Nicholson har hästsvans, Susan Strasberg är döv och film är skit. Klyschig, tråkig och inte alls så märklig som jag hade hoppats på. Hippies bor i ett hus tillsammans, ingen diskar eller tvättar sig, alla knullar med alla (detta visas givetvis inte i bild) och knarkar. Susan Strasbergs karaktär blir som Jane i "Tarzan"-filmerna. Jack Nicholson är kär i Susan Strasberg, men kan ju inte leva i ett monogamt förhållande, även fast det är det "normala" och det alla människor egentligen strävar efter.
Gillar ni The Seeds och The Strawberry Alarm Clock så kanske ni kan få något av den här sörjan.